Idag var jag sur när jag kom hem från jobbet. En sån därn jävla dag ni vet.
Ja, Peter jag sa att jag inte skulle blogga om den så jag bloggar istället om min minimala irriations-fis som smet ut när jag stod framför Stoffe i hallen med trumpen min med armarna i kors i total tystnad. Stoffe dansade och trallade lite om den medan jag blånekade och sen gick det inte att vara trumpen mera.
Att jag skriver om min egen lille fis beror mest på att det inte är något man i allmänhet gör. Alltså fiser. Eller bloggar om det. Så jag tänkte att det kunde ha ett läsvärde.
Nä, förresten. Jag plutteliluttade inte. Fina flickor gör inte det. Men tänk så äkta och inte ett dugg tillgjort det är.
1 kommentar:
Fina flickor fiser inte, dom vågar inte släppa loss, dadadaaa! Fisar är roliga! =)
Det värsta är om man råkar fisa i sömnen, det är ju gärna nån som påpekar det likosm, och man känner sig så liten och bortgjort på nåt sätt. Haha
Skicka en kommentar