HJulhets och PMS och världens bästa kompisar.

Jag är nedstämd för jag väntar på min satans mens. Inget känns kul. Inte ens julafton. Det känns stressigt och jobbigt. Samtidigt jävligt skönt för det var verkligen skitlänge sen hela familjen var samlad. Jag jobbar till 18.30 idag och imorgon och sen får jag vara ledig för att förbereda mig. Eller jag SKA vara det snarare. Hade en jäkla tur med schemat.

Jag längtar efter mitt pussel. Började fingra lite på det i går. Det kommer ta en sån satans tid.

Mer I-landstråkigheter kan ju vara att jag inte har några kläder. att jag är ful i håret och att jag skulle behöva en skitstor påse godis.

.....

:)

Jag är stolt över mig själv för jag har stått på mig och försvarat det som är jag. Varken lätt eller roligt men så är det. Jag har en skitsöt kille och en fluffig hund och sånt.

Hahha det här måste bli det sämsta stycke ord jag någonsin producerat. När jag är tjurig försöker jag alltid påminna mig om sånt som är bra i mitt liv och så brukar det gå så här.

Det värsta är att jag måste vänta till 23e innan jag kan göra något som har med julen att göra och mensen kommer inte förrän i mellandagarna vilket innebär att jag kommer vara ohälsosamt spänd och tjutfärdig när jag går på stan. Jag får försöka ragga med mig någon och fixa det som ska göras tiidigt på morgonen.

Hos Lisa har det druckits glögg med mina bästa flickor. På fredan blev det sprit med världens bästa flickor med tillhörande utgång och jag hade jäkligt kul. Emp, sluta bo i England liksom. Lördagen spenderades i sängen och i Ellens bastu med goda romdrinkar och sedan Harrys. Ja, jag vet.

Igår sprang jag på Milo och hans familj. Han var skitstor och kollade suspekt på mig från sin vagn. En dag blir han större och säkert längre än mig. Då pirrar det lite i magen av kärlek till mina duktiga vänner.

Ok, tag dig igenom den här dan nu så du får pussla.

MOrs.