Jag misstänker att det pågår massa saker jag inte känner till. Tassar runt i hemmet med blicken farandes åt sidorna och undrar om jag verkligen är med på noterna. Det är så med en högaktiv grubbelhjärna förstår ni. Ibland slås man av hur lite man faktiskt vet om sina medmänniskor och hur lite dom vet om en själv.
Magen gör ont i intervaller och jag funderar över mina hjärnspöken. Är jag älskad alldeles på riktigt? Är jag respekterad? Är mina tankar och känslor och synsätt viktiga? Är det viktigt att jag kan sova gott och känna lugn och harmoni i vetskapen om att jag som människa är viktig och att mitt välbefinnande proriteras? Av mig själv och självklart av människor i ens närhet. Är det inte så? Att vi finns för att ta hand om varandra?
Visst fan är det viktigt. Visst fan är det asviktigt!! Vad är annars viktigt? Att man lyssnar, förstår och är ärliga mot varandra, att livet kan vara mer än en TV och en lagad middag och gamnacke framför datorn. Svennemodellen. Vi känner alla till den och jag dör av leda ungefär en gång om dagen. Då måste jag skriva något eller prata om något.
Men det gör nog inget. För lyssnar man på sig själv så lär man sig nog ganska mycket och kanske vill någon en dag berätta sin allra innersta hemlighet för mig. Kanske får jag en dag veta något som är så speciellt och så stort och så innerligt att allt annat bleknar. Tills dess kan man viska små hemlisar till sig själv som man inte tror att någon annan vet om. Som att man är som vackrast just precis när man knullat. Eller att man får människor att le och kanske sova lite gott. Eller att man är en jävel på att rulla kokosbollar jättefort.
Jag vill veta hemligheter! Som vad folk tänker på innan de ska sova. Eller varför en familjerelation är sned. Sådant vi skamfyllt bär på fast vi inte borde skämmas. Alls.
Det var bara livet.
tisdag 8 december 2009
Den där världen ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fint skrivet vännen, som alltid när du blir så där härligt djup och funderar kring livet.
Klart som korvspad att du är viktigt. Du är viktigt för mig! Även om vi inte ses speciellt ofta eller ens pratar speciellt ofta längre eftersom vi bägge har fullt upp med vårt, så när vi väl ses över en kopp te eller en promenad så är du viktig. Små fina saker i vardagen är viktiga. Bara som att prata skit över en kopp te eller promenad med en fin vän som dig. Sånt förgyller iaf min vardag. =)
Åh gumman du är så fin!!
Ibland snöar jag in på hur vi förhåller oss till varandra liksom.
Du är oxå alltid viktig. Visst är det fint att få vara lite viktig ibland. Man stirrar sig ju fan blind på sig själv. Jag är inte ledsen eller så bara lie grubblig. :)
jag vill träffa kajsa! JObbar fårn 14 imorgon och på torsdag sen är jag ledig. :) så bestäm du. Är inte sjuk längre heller. :)
Skicka en kommentar