Helgpyssel!

I helgen blir det att städa i lägenheten. Den måste snyggas till REJÄLT innan det går att bo i den. Jäklarns vilken grej. Hoppas jag slutar hosta bara. Det är en hel del att tänka på nu.

I natt drömde jag om min söta lilla lya. Och det ska bli så himla skönt att börja bygga upp sin EGEN tillvaro och inte bara leva i någon annans. Stoffe och jag har haft det hur jävla underbart som helst som sambos fast det gick så jäkla fort. Men slår det till så gör det ju. Jag kommer ju ändå vara där typ jämt. Det handlar om självständighet. Jag har inte hunnit samla på mig egna möbler direkt och såna saker. Min inkomst har varit osäker och hit och dit så nu känns det som om man verkligen får chansen att göra något alldeles för sig SJÄLV. Ett bevis på att jag är lycklig och mår bra och bestämmer över mitt eget liv.

Den förre lägenheten jag bodde i trängde ångesten och saknaden ut genom väggarna och när jag målade om från grönt till vitt så sprang jag och spydde och lipade mellan rollarna. Jag hade en för liten säng som stod på golvet och inga gardinstänger.
JAG VET ATT DET ÄR ETT I-LANDSPROBLEM OCH ATT DET FINNS HEMLÖSA MÄNNISKOR.

Sen typ nästan förlora förståndet till att packa väskan med bästa Ellen och åka ut på en reparationsjagklararmigförihelvetesjälvochskaknullaallasnyggakillarsomfinns-tripp som blev exakt sån och sen värsta balla Stoffe som liksom bara stod där och var snygg och knäpp och samtidigt så jäkla varm och som ville att jag skulle adressändra efter typ två veckors pök.
En kväll med småprat på verandan:

S: Fy faan, jag ska ALDRIG mer bo med nån.
Jag:SKÅL FÖR DEN!

Typ tre veckor senare så höll han om mig i köket och tyckte jag skulle adressändra men jag freakade typ ur lite för det gick lite för fort och sa:
-Jag tyckte du sa att du inte skulle bo med nån mera?
S: Men så träffade jag ju diig.

Och då kanske liksom blev det ju så att då kunde jag ju inte freaka ur längre och det var ju faktiskt rätt klipskt.
och för att understryka liksom hans totala gullighet så var han ute och grejade nu när jag började skriva.
Så kommer han med som värsta jultomten och är så glad och gömmer saker bakom ryggen. Och så fick jag TV&Radio julkalendern och så skuttar han ut i hallen och säger att det minsann inte är klart och sen packar han upp Ahlgrens bilar, glögg, cola, EN PACKE PIGGELIN, yoggi, färska fraller ost och gurka och sånt mys.
Så då älskar jag honom ni vet sådär så att man vet att man verkligen gör det. De där små stunderna då det känns lite sådär bara bra i den totala mysfaktorsprylen....eller nåt. :)

Sopm vanligt tappar jag tråden men ja Ellen du får gärna hjälpa mig och spackla och så ska jag ju städa som en liten gnu oxå. Men det kommer bara bli mysigt. Hajja att jag får bå granne med Anna och typ nära Kristina.

Jaja, nu ska jag greja vitaminer och köpa ben till Bysen medan världens bästa kille har en egen jul med nya Call of Duty. Som han har längtat liksom. :)
Oh och så ska det julpyntas oxå. Jag har bråkat till mig en äkta gran.

Min mamma

Min syster skrev så fint om vår lilla mamma att jag också måste skriva om mamma.
Jag saknar min lilla mamma och om S och jag inte blir sämre nu så ska vi adventsfika med mamma på söndag. S har bara träffat min lilla mamma alldeles som hastigast typ i somras så det är verkligen tid.

Vi ses så inte så spontant i min familj. I alla fall inte alla på en gång. Det blir oftast när nån av oss fyller år eller när det är jul. Det är alldeles för sällan men det blir liksom inte oftare. Så när det väl sker är det en sån jäävla apparat och mellan gångerna så skyller alla på varandra för att man inte styr upp umgänget lite oftare fast ingen är bättre än någon annan på det. Min lillasyster Balle och jag hänger iaf hyfsat bra men hon går till Otten liksom...I rest my case..;) (Jag vet att du läser det här Balle så du kan ju ta dig i brasan. Men ingen blir gladare än jag när hon kommer farandes med sin blonda kalufs. Ingen kör över min Balle. Mer pondus än 50 män fast hon är hälften så stor. DET ni.

Jag saknar min storasyster Emma för vi hade ett så himla bra häng och sen blev jag deprimerad och fattig och stack utomlands och sen har vi inte hittat tillbaka till samma grej. Kanske det blir vin i Åby snart.
Jag reder upp mitt liv som gick igenom en rejäl svacka efter resan. Jag hittade inte tillbaka till någon form av balans och hittade inget jobb och var jättevilsen i flera månader. Kände mig så jäävla sämst och tvingades avsluta eller åtminstonde lägga en relation på is. En relation som helt enkelt inte var värd min uppmärksamhet eller tillgivenhet längre. En relation där jag alltid känt mig nedvärderad och bara uppmärksammats när kritik skulle utdelas eller en funktion fyllas.
Det är ju så lätt att vara orättvis när man är upprörd och ledsen. Man ser inte hela bilden utan allting ur ett visst perspektiv men hur jag än vridit och vänt på denna väldigt långa relation så hittar jag ingenting som ger mig fel.

Föreställ er att man är ledsen. Att något inte går så bra. Då får man ett brev där det står att man är dålig. "Du förstår väl att du måste..." "Du kan ju inte bara...." I många, långa meningar tills man gråter av ilska och för att någon kan få en att känna sig så värdelös när man redan gör det. Någon som inte någonsin egentligen gjort sig värd min hjälp men som man ger i alla fall för att man vill vara snäll och det har inte räckt till i alla fall. Jag degraderades till något jourhavande och det var då det gick sönder. Eller det gick nog sönder för många år sen tror jag.

Men när något går bra. När något är på rätt väg. När något löser sig.
Ingenting...
Inte ett knyst.
Inte ett endaste litet "men guuud så roligt ääntligen guud vi måste dricka lite vin eller fika så du får berätta allt så hiimla roligt att det äntligen släpper åååh vad jag är glad för din skull det här är du VÄRD! Du som är så klok du kommer gå så braaaa! "

Det jag vill komma fram till tror jag är att när man pratar med sina riktiga vänner. Familjen som man själv valt, de som behandlar en som en frisk, stark och duktig person och aldrig kommer med något elakt eller nedvärderande utan peppande och konstruktivt... det är då man förstår att man har rätt att välja själv. att det inte finns någon mall att gå efter utan att man måste vara sann mot sig själv. Man måste ha respekt för sitt eget välbefinnande och sin egen person även om en annan inte har det.

När Anna spänner ögonen i mig och påminner mig om att jag inte är 10 år längre och att jag inte längre måste crava en typ av bekräftelse hos en person som inte är värd det blir det nästan schizofrent för jag har ju alltid lärt mig att jag är klumpig och gör fel så den personen MÅSTE ju ha rätt. Fast det vet jag ju att den inte har. Egentligen.

Jag kanske inte blir bankdirektör eller Idol-stjärna och tänka sig jag var arbetslös i några månader i en lågkonjunktur. Nu har jag lägenhet, jobb en grym kärlek och i januari börjar jag mitt andra nya jobb på Munken och allt är precis som det ska och den som inte stöttade i motgången ska inte manas att fira medgången. Gud så läskigt egentligen men samtidigt känns det rakryggat och skönt.

Jag skulle skriva om min lilla mamma men som vanligt fladdrar det i väg.
Jag saknar min mamma.
Och Lisa har fått en skitsöt bebi. En Kajsa. Jag lipade nyss. :)

JUL!!

Japp, i veckan som kommer ska det bakas, städas, pysslas och pyntas för glatta livet. Ingenting ska stå i vägen för mig och mitt julmys. Om S så mycket som snörper på munnen EN gång åker han ut ögonböj och får inte smaka vare sig kola (knäck dissade han direkt) eller nåt annat gott. För två år sen gastade jag åt mitt ex att han var en satans GRINCH och kastade en tom äggkartong på honom.

Förra året var en jävla skitjävelsjul. Jag VET att det finns ensamma, fattiga människor. Men förra året var det sjukt synd om mig. Jag bodde i en lägenhet som jag kastats in i efter ett uppbrott som var minst sagt vidrigt och hade inte haft någon som helst ork eller råd att göra den mysig och fin och dagen innan då man ska sitta med sina nära och kära och sippa glögg och slå in paket jobbade jag röven av mig och när jag slutade var det för sent att åka hem till mamma och pappa så jag fick sitta ensam i min tråkiga tomma lägenhet och slå in mina små paket. När jag vaknade upp på morgonen var det alldeles tomt och tyst och inget luktade gott och då ringde min mamma och jag började böla som en gris för jag kände mig så ensam.
Sen åkte jag förvisso hem till min syster i hennes fina hus och fick mig den sedvanliga Kalle Anka julen jag är så bortskämd med men I ALLA FALL!!!

I år har jag ett bra jobb, är skitkär och har gott om tid och rum att göra det mysigt och fint. Min kille säger att han kommit på ÅTTA JULKLAPPAR TILL MIG!! Och han vill så gärna berätta vad det är men det får han inte. Han ger mig pussar och kramar och säger att han är så himlarns jättekär i mig och att jag är världens finaste.
Jag väntar på att börja fixa med en liten fin lägenhet jag valt helt själv där jag kommer känna mig hemma. Jag är inte fet iaf inte sådär sambofet jag var för två år sen.;) Jag är inte ful och jag har världens bästa kompisar. Jag ska smygskämma bort min finaste Kristina som hjälpt mig med mina små missar mycket längre än vad det var tänkt.

När alla mina fina vänner som jag inte fattar hur de orkade det året bara försökte få mig att fatta att det skulle vända trodde jag inte ett ögonblick på det. och kolla vad gött det är nu.
Jag saknar min lilla mamma. I dag pratade vi jätte länge och bestämde att S och jag ska komma på adventsfika på söndag.
Jag börjar jobba heltid på Munken i början av januari vilket kommer bli så jäävla skitroligt. Tills dess har jag ett annat jobb som ger cash och en utbildning jag nog kommer ha nytta av sen.
Jag har även införskafft ett gymkort som det är tänkt att jag faktiskt ska nyttja.
Tre av mina grymmaste brudar har blivit mammor. Det är helt otroligt häftigt att få följa deras liv ända från den nyfikna första klappen på den smått putande magen tills nervositeten precis innan och glädjetårarna och lättnaden när bebisarna kom och allting var bra. Hejja Livet!!

Det här var ju inte heller igår.

Jaha...

Drack rödtjut i fredags. Satt rätt fint faktiskt då jag inte druckit på tre veckor så tyckte jag att det var dags. S och jag myste hemma en stund och sen kom min vän MIckis förbi. Hon körde så hon fick vackert glo på mig när jag pimplade vin. Så gick Stoffe till sin arbetskamrat och hans tjej och jag gick dit när jag hängt klart med Mickis. Hon är bra hon. Mickis.
Vi hade skitmysigt hos dem och snackade massa skit och lyssnade på skön musik till klockan var typ 5. Sen larvade vi hem och garvade så jävla mycket nere vid strömmen åt fåniga dialekter och raggningsrepliker på fula dialekter och dylikt. Kom hem och upptäckte att jag inte hade med mig min snordyra Dieselväska och försökte få M att säga om den låg hemma hos honom men han sluddrade bara typ och då är den nog i Mickis bil för annars blir jag jävligt ledsen.

Min förkylning är snudd på patetisk. Hållt på en jävla månad. Men nu börjar allting anta en mer fast form om ni hajjar grejen så jag ska nog inte vara sjuk så länge till. Men det var inte gott att röka. Det har jag inte heller gjort på tre veckor så det känns som om jag lika gärna kan låta bli. Iaf när jag inte festar.

Stoffe gjorde en ASGOD Chili con Carne och så kollade vi på Public Enemies och började kolla på 9 men den var tråkig. Tim Burton till trots. Nån som vet om ljudet ska vara lite burkigt eller om det är kvaliten på filmen? Sen drack han opp min saft två ggr med flit. En av gångerna kutade han in på toan med den och låste.
Jaja, ingen roman det här direkt men sammantaget hade vi en sjukt mysig och kul helg. Imrgon är det storstädning för på onsdag ska det preppas inför DEN FÖRSTE JULHELGEN!!! Som vanligt är jag betydligt mer pepp och traditionell än den jag lever med men det skall ICKE hindra mig.

Jag drömmer om väggfärg och växtsorter på nätterna. Det ni. Och att jag skjuter folk med automatgevär i min hemstad (tacka johnny Depp för den) och att jag ska åka till en speciell liten ö som tydligen heter Ubay Cerif. Det ska jag googla på nu för om det finns nåt som heter så för då freakar jag ur.
TITT PÅ FAN!
Okej det där var ju rätt stört. Aldrig hört talas om det liksom. Kanske bör jag åka dit? I drömmen var det mina drömmars plats men jag trodde att den låg i Afrika på kusten i drömmen. Cerif däremot var inte lika upphetsande. Nåt sorts researchsystem. Kul.

Nä, nu är jag mätt och ska krypa ner och skeda upp min sovande kille. Sjukt mysigt.
En helg där man bara kramas och kärleksförklarar varandra samtidigt som man har jävligt roligt är typ en jävligt bra helg. Snor eller inte.

LISA HAR FÅTT EN BEBIS!!! Om nu någon missat det. EN FLICKA!!! Jag dööör. Nu har jag två killar och en tjej att gulla med. Typ lyckligast på jorden! Och så får jag typ alla mina bebicravings uppfyllda utan att behöva skaffa en själv. Ho ho!

Jag DÖR! Hostar lungorna ur mig av garv.

EMBED-Hot Girls Risky Business Fail - Watch more free videos

Att resa...

Det där med att resa är ju så jävla gött. Två polare ska resa och ha roligt nu och jag vill oxå!!! Saknar oron över att flyga tom. Att ta den där virren på flygplatsen. Kolla bagaget hundra gånger. Vara resful.

Mina långresor på otaliga flygplatser runt om i världen har gjort mig till mästare att somna snabbt i konstiga ställningar bland folk. jag har somnat ovanpå min backpack i Malaysia, under en stol i Kina, dreglat på min jacka på golvet i Indonesien, snarkat sittande med huvudet på en stol och en jacka över huvudet i Holland...Hela tiden med ett fast grepp om min värdeväska och ett öra uppmärksamt på minsta lilla flightförändring. haft helt skeva sömnuppehåll på uppåt 40 timmar, glömt en laptop i Krabi, kutat ombord sist på en flight till Bali, stått i bara underkläder på allmän toa i Bangkok, grinat av en tvärnit i Grekland, nickat till på en Mcdonalds i Kuala Lumpur, åkt ensam mitt i natten med en karl till ett skevt sunkigt transferhotell i detsamma... snubblat på en såndärnmanstårpåsåmanslippergågrej i Thailand...
Listan kan göras lång och längre ska den bli.
På en flygplats är det så okej att göra allting. Prata med vem som helst, somna skavfötters med en främling, u name it.

ja ja.
Jobbet går bra men är tröttsamt just nu för det är så jävla mycket info som ska in. man är helt jävla bombad i skallen. Förkylningen börjar nog släppa för jag kände faktiskt smaken av den slabbiga automatchokladen. Hoppas jag slipper jobba 06.55 på nyårsdagen.
Nästa vecka ska det storhandlas mat och julpyntas.

Så spännande är mitt liv. Jo prata med en hyresvärd oxå. Det är lite spännade faktiskt.

Att bestämma sig och hitta hem.

Jag har nog bestämt mig i alla fall. Jag såg den idag. Lägenheten. Den sötaste lilla lägenheten som HÄNT!
Två stora gammaldags fönster, stukatur i taket. (Iaf en detalj där man har taklampan) knarrande trägolv, 50-talskök men inte det där med lutande skåp utan ett annat mycket sötare, en perfekt kattlådegömma bakom toan men det bästa:
Matplatsen. Stora tunga trädörrar med glas i så man kan gå runt hela lyan och bakom köket vid fönstret är rummet där matplatsen ska vara. Där vid ett stort runt bord vid fönstret ska jag samla mina fina och dricka spriten, spela korten, lägga pusslen, snacka skiten...Där i fönstren kommer missarna säga Mjau och i hallen stod en leende Punsch som kan laga nästan allt och en fnissande bästis som blir en granne bara så där och det kändes så vansinnigt rätt alltihop.

Riva plastmattan i köket så trägolvet kommer fram där oxå, eller lägga svartvitrutig plastmatta ovanpå, vad tycker ni? Köket som är så charmigt old peppas upp med en glad färg vid matplatsen. I alla fall EN vägg. Turkos? Vet att det är rätt vanligt men det gör sig ju så bra, kanske nån form av latte inne på toan som Anna hade i nån burk nånstans. Ska jag måla trägolven vita? De är liksom rödmörkbruna. Nä jag låter dom nog vara....Goa grannar allihop, töntlåg hyra. Ja det är fan kärlek. Hajja kalasen!! :) Lugnet, hemmet. Nån grym grej som avskärmar för sängen. Draperier eller rumsavdelare. Jag vet ju hur mina djur är. Vältavältavälta Mjau mjau mjau! Nära till jobbet, nära till gymet från kärleken. Ja det blir ju fan hur bra som helst.

Principer och dumheter.

Jag är en kvinna av principer. Ibland önskar jag att jag kunde köra upp de principerna i röven på mig själv och jag är inte dummare än att jag vet att jag kastar sten i glashus ibland. Det finns ingen perfekt värld och det finns inga perfekta människor och jag kan inte ha kontroll över allt jag inte tycker om och jag kan heller inte tvinga andra att inte tycka om det jag inte tycker om. Det är ett mantra jag rabblar när det blir mycket ibland och jag känner hur jag blir förbannad eller less eller trött.

Jag skulle inte alls skriva det där. Jag skulle skriva om Dansbandskampen.
Jag hatar TV. Jag hatar TV något så gruvligt. Min kille älskar TV. Om han kunde vara ihop med TV.n så skulle han det. Eller det är han iofs. Han tittar lätt mer på TV än på nånting annat och försöker man ha en konversation med honom så kollar han på TV.n samtidigt som han låtsas lyssna. Ju sliskigare och sämre det är, desto bättre. Och desto mer arg blir jag. Arg på att vi är så jävla idiotförklarade att vi förväntas gilla den där skiten. Att istället för att försöka skapa en bra tillvaro så sitter vi som idioter framför en jävla burk och flinar dumt åt ännu dummare saker.

Jag har inte den där "distansen" "Men det är ju kuuuul" Nä, det är inte kul, det är sorgligt och idiotiskt och det gör mig så less att något så korkat kan få ta så jävla mycket tid hos oss. Vi tittar på program som enbart ska få oss att tro att vi behöver saker vi inte behöver. Mer muskler, nya jeans, nya bröst....Allt för att vi ska konsumera bort den depression media förser oss med. Det är ju fan skitsorgligt.

Jaja, jag skulle iaf säga att det finns ett program på TV som gör mig glad och det är Dansbandskampen. Woohoo. Vi har ärtiga kvinns från Viken, vi har lönnfeta glada gubbar från norr, vi har sliskiga sångtexter framförda med sån inlevelse att man nästan dör. Vi har kläädernaa. Vi har den där lille dansbandsnörden som med nån form sludder informerar oss om vad som är bra dansband och vad som är lite dåligare dansband. En PROFESSOR ffs!

Jaja, jag har tråkigt så dörför skiver jag tråkigt. Dansbandskampen ftw i vilket fall som helst. I går låg Stoffe och jag i soffan och snorade och så röstade vi på DATE. Vilka grabbar! Vilken DUO!

En månads förkylning: Check!

Det är mycket som får kliva åt sidan när man är pank men from December är jag med i matchen igen. Det innebär att jag kan ta en spontanöl, bjuda på spontanhäng, spontanköpa en söt liten festklänning osv. S och jag tog en runda på stan idag för att handla förkylningskurer och peka ut eventuella julklappar.

Stoffe gillar allt. Nästan allt behöver han eller vill ha. Åh vilken rolig glasfigur. Kolla bara på DEN HÄR kissgula skålen. Den är säkert bra till nåt. Men även saker, som allt i toastväg. Jag tänkte att det kanske gick att klara sig utan en brödrost om man hade en toastmaster men då fick jag en sån där du-fattar-ju-ingenting-blick så så var det med den saken. Aldrig komma mellan en man och hans brön, så att säga. Ho ho ho.

Jag cravar Whiskey. Men det är tydligen inte möjligt i dessa tider. Jag missar en riktig baluns på grund av det här fjanteriet med snor och skit.
Nu mår inte Stoffe heller bra. Vi kanske svinar ner oss här borta eller så är det något annat. Ska se om jag kan truga i honom en rejäl förkylningskur med citron och ingefära och vitt ekologiskt te från någon skyddad jävla slätt någonstans. Snubbar är fan BARN när det kommer till allt som är nyttigt.

Saker jag ska göra på grön kvist i december.

• Greja fina julklappar till de fina
• Julpimpa sambolyan
• Skaffa heta kläder
• Göra allt tråkigt som släpat efter
  
• Skaffa träningskort på Nautilus

Men först och främst...det bästa.

Jag ska köpa mig en fin flaska jävla rom och ett lyxigt badskum och en dyr tidning, praliner och en hårinpackning och krypa neeer i baaadkareeeet med tända ljuuuus och andaaaas uuuut och sippa min rom som är det godaste som finns och gratulera mig själv till ett jävligt gött liv.


Andra dagen på jobbet och det har gått bra so far. Två brudar är redan hängvarning på och när man tryckt in så mycket info i skallen i 8 timmar och det är en timma kvar så fnissas det så tårar rinner en stund åt fåniga namn på programvaror och dylikt som INGEN KAN FATTA SOM INTE JOBBAR DÄÄÄR. Det är liksom lite internt så där för oss jobbfolk. Ho ho. ;) Iofs tror jag att vem som helst kan garva åt namn som "SalsaDrutt." Speciellt när man först läser det, börjar fnissa lite smått för att sedan höra hur utbildaren säger det som om det vore den naturligaste sak i världen och inte alls roligt.

Bestämde idag att lyan får vänta lite. Bor hellre lite till med han som är så bra och grejar i ordning och så blir det en lya på Åbygatan i början på nästa år istället så snart tillfälle ges. För flytta det ska jag. Saknar mina katter så hemskt mycket. Kristina kan vänta sig en sååå fin julklapp så hon kan aldrig ana. Jag filar på den. :)

Idag bytte vi gardiner och fixade om i soffan så nu sitter vi på de gamla gardinerna. Man får inte va dum.

Parentes

NI med pojkvänner som får somna med dem varje natt ska fan skatta er lyckliga. Här är det tomt när man kryper ner. Ibland får jag krama en lurvig liten hund men oftast vill han sova i sin egen säng. Men helgerna blir skitmysiga bara därför också. Lite special så där. Man kan kramas hur länge man vill på kvällen utan att nån måste gå, man kan äta en frukost tillsammans på en ganska normal tid.
Bäst är lördagen. För då vet man att man har en sån dag till.

Knock- knock

Knack-knack-knack
Nä just ja jag har ju nyckel.
Mjau-mjau-mjaau
Hej mina små mjau ska vi kramas?
Knarr-knarr-knarr ut i köket
Tända alla värmeljus och kandelabern i hörnan
Sätta på tekokaren
Knarr-knarr-knarr in i vardagsrummet
Krypa upp i soffan med tekopp och mina små mjau
Sätta på lite musik
Gnissel-gnissel-gnissel när jag öppnar fönstret
Zzzzz-Zzzzz-Zzzzz när jag kryper ner i min säng med ett litet värmeljus tryggt brinnande i sin lilla lykta.

Kabinettet introducerar:

En berättelse om Arbetslivet- ett alternativ till Wikipedia.

Det är det där livet som tar över det mesta av det där andra livet som skall föreställa livet.
Om ni förstår vad jag menar. Ursäkta min svenska men det där de flesta har ångest över men som de ändå känner är en sorts meningsfullhet för man drar sitt strå till stacken och allt det där. Men allra mest för att man tjänar pengar. Har man tur får man syssla med det man vill. Sysslar man med det man inte vill är risken stor att man blir arbetslivs-lös vilket då betyder att man går till jobbet som en zombie, utför arbetet som en zombie, kommer hem som en zombie och somnar som en zombie. Mycket, mycket sorgligt och onödigt och helt åt helskotta på ren svenska.

När man är ung och inte förtitalist som jobbat ihjäl sig på verken så finns det faktiskt ingen ursäkt till detta beteende. Det går alldeles utmärkt och bryta mönstret och istället försöka göra något man tycker om. Samtidigt är det väldigt väldigt svårt att göra detta men med rätt pepp från omgivningen så kanske du hippsvipps vaknar en dag och känner glädje inför att gå till jobbet.
Kanske är det din egen lilla salong eller fik eller kanske du plåstrar om någon som skadat sig. Kanske du vänder en osäker rädd liten person till en lättad och glad person på vägen ut?
Kanske någon ser fram emot att just DU ska komma till jobbet denna dag för att det blir lite roligare att dricka kaffe då?

Igår såg jag UP. Den animerade filmen om en gubbe i ett flygande hus som Walt Disney har gjort. Under inledningen känner jag hur hela mitt ansikte skrynklas ihop och jag måste gömma mig under täcket och lipa en liten stund. Alltså två minuter in i filmen ungefär. Två små människor blir stora och gamla tillsammans och sen så dör frun och gubben är ensam kvar i sitt lilla hus och allt som var grönt på deras lille kulle är ersatt av betonghus men han säljer minsann inte deras livsverk inte och sen så kommer det massa heliumballonger ur hans skorsten och vips så flyger huset iväg för han lovade sin fru att äventyra sig och sen dog hon så han måste åka till deras drömplats ENSAM.
Och det är när livet komprimeras ihop i en saga och blir så där liiiitet och kort och sorgligt som jag bara tjuter ihjäl mig. Se ALDRIG The Journal/Dagboken om ni är känsliga för sånt. Efter den ringde jag min dåvarande kille och stortjöt i två timmar. HON MINNS HONOM INTEEEEEEEEEEEEEEEEEE UUÄÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM VI BLIR GAMLA OCH INTE MINNS VARANN UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖÖ TÄNK OM MIN MAMMA DÖÖÖÖÖÖÖÖR UÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM INTE MIN MAMMA KOMMER IHÅG MIG NÄR HON ÄR GAMMAAAAAL JAG SAKNAR MIN KISSEEE UÄÄÄÄÄH.

FY FAN för såna filmer. Toppar listan gör även Höstlegender och Big Fish. Fem hushållspappersrullar säger jag BARRA!

Som ni märker är jag inget större fan av korrekt svenska. Det bliir mer levande såhäääääär! Och jättelånga meningar utan punkt är också jättebra för då fattar man liksom hur fort det går att tänka det man tänker så snabbt så inte ens fingrarna hinner med på tangentbordet och man måste sudda lite men ibland smyger det in ett stavfel iallafall och vad fint det vore om skärmen blev blöt när man skrev något sorgligt.

Imorgon börjar min första utbildningsdag på mitt jobb.
KUL.
Första december kanske jag bor i en liten lya med knarrande golv och två missar som säger Mjau.
Mysigt.

Om det är nån som bara läser mina notes på Facebook så kan jag rekommendera att man läser det på min blogg istället. http://kamlinskabinett.blogspot.com

Det blir lite roligare för det finns färger och prickar där.

Den hatade listan

jag har tråkigt och låtsas att folk är intresserade av ointressanta frågor om MIIG!


Nämn något som gjorde dig glad igår: Min kille sa att jag var världens bästa och finaste och sötaste och allt möjligt. Det var inget stopp på't. Mer sånt!!
Vad gjorde du kl 08 imorse: Rabblade mantran på Sadhanayoga. Ja, det är sant.
Vad gjorde du för 15 min sedan: la lite på mitt tusenbitarspussel.
Det sista du sa högt: "F*tthål" när pusselbiten inte passade i den andra pusselbiten.
Det senaste någon sa till dig: Hejdå älskling, sov så gott.
Vad har du druckit idag: Oj, fan inte så mycket som jag borde kom jag på. Kaffe och saft och lite vatten.
Vad var det senaste du åt: Pepparkaka! :D
Vad var det senaste du köpte: Tamponger. Kul va?
Vad är det för färg på din ytterdörr: Bajs.
Vad är det för väder hos dig nu: Svart
Godaste glassmaken: PIGGELIIIIN!!!! Vilket min kille har hajjat så fett vilket gör honom till giftasmaterial.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag tror på fashination. Stoffe var genast jävligt intressant faktiskt.
Sover du tungt: Som en säl.
Drömmer du mardrömmar: Ni vill inte ens höra om den jag drömde under min nap i går. Pedofili och allt möjligt.
Trivs du med ditt jobb: DET VET JAG PÅ MÅNDAG FÖR JAG HAR ETT JOBB! Men i januari trivs jag kanske ännu bättre om allt går som det ska.
Favoritklädsel: Snygga klänningar och jeans med converse i alla färger.
Favoritlåt just nu: Ambitions med Donkeyboy.
Vad ser du om du tittar till höger: En as-stor TV med en asdålig komedi.
Vad gör dig glad just nu: Att jag är kär, har ett jobb, en lya på gång. Men mest för att jag är kär tror jag. Det gör allting så varmt fast det är kallt. Och att mina tuffa polare ska ha ungar.
Vad ska du göra härnäst: Sova
Höger eller vänsterhänt: Vänster. Eller "Kajtlabb" som Stoffe säger. Typ CP-hand. ;)
Humör just nu: Trött men nöjd och lite nervös för imorgon ska det introduceras och skrivas på papper.
Favoritgodis: Ahlgrens bilar, häxvrål och Rättvisebutikens Divine mjölkchoklad som jag inte haft råd med på eviga tider.
Kläder just nu: Svart nattlinne
Sommarplaner: Min första semester. Så det blir nog nåt kul med Bysen och Stoffe.
Hur många kuddar sover du med: Två. Min kille:5 minst. Man måste hålla en, krama en, ligga på en, byta ibland och ha en på huvudet.
Spelar du något instrument: Klarinett...*harklar mig och tittar åt ett annat håll*
Morgon eller nattmänniska: Natt.
Vad är viktigast för dig: Att man är snäll och rädd om varandra. Då kommer resten av bara farten.
Är du kittlig: Från knäna och ner är det stenkört. Bered er på lavetter eller måhända en dansk.
Snarkar du: När jag druckit vin.
Stjärntecken: Firre.
Äckligaste insekten: Hmm vart ska jag börja...
Längtar du mest efter just nu: Att få somna i min killes famn. Vilket bara sker på helgerna. Och min lägenhet och min LÖN. MIN LÖN!!!

Jösses.

Allt bara löser sig sådär fräckt bra just nu.
Idag fick jag ett meddelande som gladde mig skitmycket och samtidigt gjorde mig lite vemodig.
Min bästis (ja jag använder ordet bästis för det är ett ord om någon som alltid får en att må bra) bor i en fastighet med vääärldens mysigaste lägenheter. Alla typ känner varandra och det är en intim, fin stämning i hela huset. Lyorna är old fashion stylee med stora fönster, fina dörrar och knarrande golv precis som jag vill ha det. Första gången jag var där kände jag att det var där jag ville bo och nu har alltså äntligen en lägenhet blivit ledig bara till mig!

Jag har två små missar jag blev tvungen att lämna bort när jag reste iväg för att bli tuff igen och nu kan jag äntligen ta tillbaka dom och kraaama och puusssa dem och lyssna på deraaas mjaau och bli aarg när de välter mina krukor!!!

Samtidigt så var jag hemlös i en ryggsäck när jag blev kär och blev liksom sambo av bara farten och det har varit så jävla skitmysigt. Skumt att flytta isär när man liksom inte ska göra slut. Men då får jag det bästa av två världar, närmre till jobbet och så kan jag ha både en hund OCH katter. Och så kan jag spontankrama världens bästa vän lite när jag vill och spontandricka te och ha kvalitetsmys. Det blir liksom inte mycket sånt annars.

och vet ni vad det bästa är? JAG FÅR INREDA EN JULIG LÄGENHET. En liiten liiten graan och massvis med ljus och julstjärnor och pepparkaksbak och sånt.
Och så fick jag ont i magen för jag har ingen köksbord och jag har inget soffbord och sånt.

I morse var jag uppe klockan 05.45 för att gå på Sadhana-yoga med Anna.
Japp, det är alldeles sant. I två timmar vek jag ihop mig själv och mumlade mantran jag inte förstod vad de betydde och sen somnade jag på mattan med en filt om mig och lät de andra mumla mantran klart utan mig. Sen drack jag kanelte och pratade om att det är gifter i grönt te. Det är gift i allt. Även när man är selektiv så är det jävlarimig gifter.

För cirka två veckor sen hade jag panikångest över att mitt liv var ett trassel.
Det har jag inte längre.

Att vara rädd och stor.

Är inte lika okej som att vara rädd och liten för när man är liten kommer man undan med en massa saker man inte kommer undan med när man är stor.
När man är liten så är man kanske rädd för monster under sängen, spöken i garderoben, vad mamma ska säga när man kommer hem och har legat i lervällingen med nya Polarn och Pyret jackan eller nåt annat som lite varm choklad kan bota.
När man blir stor är man rädd för att vara ful dålig tråkig ensam fattig sa jag tjock att räkningarna betalas i tid att vara älskad och respekterad av sin kärlek om man vill och har en av vännerna av familjen av jobbet om man har ett sånt och sen så måste man ju träna oxå och så ringa den där vännen man inte hunnit eller orkat ringa men det kan man ju inte erkänna för då är man ju dååliiig för man måste ju räcka till jättemycket till alla hela tiden.

Sen går stora människor till läkaren, dricker sig jättefulla, slår näven i väggar och skriker och stora människor får inte plats lika bra som små människor.

Tycker de viktigaste människorna vårt liv att vi är lika viktiga för dom? Är det fina vi ger och den trygghet vi känner lika innerlig för dem vi har närmast?
Ibland behöver stora människor få vara små för ibland har man blivit stor så snabbt att man inte hann med. Säkert även när man är 150 år så finns det där en rädd liten ettakluddare med smuts på nosen som är så rädd så rädd för att sova med lampan släckt så mamma måste komma och natta och krama hundra gånger minst och berätta om den lille kissen som gick vilse men hittade hem och fick sig lite mjölk som han slickade i sig så det droppade från de små morrhåren på farstutrappan där allt växte grönt och fint runt omkring och det fanns jordgubbar med grädde och socker på och ingen talade om för dig att du måste massa saker eller att du hade för små bröst eller för tjock mage eller att du var skitdålig på sport eller att du måste ligga till höger istället för till vänster för att det är bättre så för vinklingen.
Du var smutsig och rufsig med skrapsår på knäna och kanske slog du ut en tand och gömde dig kanske för elake pojken i trean som alltid knuffades och kanske var du modig och vågade hålla i en hand du tyckte om och sen klämde du en finne eller kanske hundra och hatade allt och kanske hände hemska saker och kanske orkade inte du riktigt för skrapsår på knäna och jordgubbar räckte inte riktigt och medan du krävde nytt och större förlorade du kanske det gamla och mindre och kanske var du på botten och kanske slutade du vara oskyldig och kanske mötet med det som är att vara stor gjorde ont i dig för du förstod inte att man kan få båda.

Sen något varmt och pirrigt och oändligt och fånigt och dofter och ögon som ändrar färg beroende på ljus och ljudet av skrattet och rädslan igen att man inte når ända in att man inte förstår att man inte kan att man inte räcker för när man är stor så tänker man stora saker även om sådant som kanske inte är stort och den flickan eller pojken som du älskar älskar dig tillbaka så mycket som det bara går att älska någon och mitt i allt det som är stort och gör ont och finns där och gnager så har du skapat något vackert alldeles bara för dig och där får det onda inte plats och där blir det onda mindre.

En dag sitter du där och ser på kissen med mjölk i morrhåren som lapar i sig sin gräddiga mjölk och på din gröna gräsmatta leker barn med skrapsår på knäna men inga spöken i garderoben för det är sommarlov och då blir det aldrig riktigt mörkt men du läser ändå sagan för den lilla flickan eller pojken som du älskar så högt för barnet är ditt och allt som är så stort för henne nu kommer sedan bli litet men det gör ingenting för du ser dig själv där inne och du vet när du stryker bort den grånande hårslingan från ansiktet att du fortfarande är liten, att du fortfarande är viktig och att du fortfarande finns och att allt som hände, att allt som var svårt ledde dig någonstans dit du kom att trivas.

Önskelista.

• Vitt linne med hängslen och svart väst och kanske lite snygga pins att sätta på.
  
• Ett flertimmars långt besök hos frisören
  
• En het korsett
• En ny underklädesgarderob
  
• Ett par nya Dieseljeans
• En Macbook med knulliga tillbehör
• En lägenhet på Åbygatan
• Mina katter i en lägenhet på Åbygatan
• En vinterjacka med mössa och vantar och halsduk
• Vinterskor
• En flaska Captain Morgan med Cola och is
• En tripp med killen jag älskar till någonstans fint.
  

Workin ass hero..

Ok inte riktigt än men på fredag drar det igång. :)
Och bara för att saker och ting inte kan få vara perfekt så vaknade jag i morse med värre nästäppa än vanligt, äckelhosta och en lamhet i kroppen. Om jag blir sjuk nu....OM JAG BLIR HELVETES JÄVLA PÄRKILÄ SJUK NU...då hoppar jag från en bro. Nä okej inte från en bro. Jag snittar mig själv långsamt. Ska kuta in på apoteket idag och greja vitaminer, och sen blir det vansinnigt med vitlök och ingefära.

Har tills på fredag att inte få svin. Kära gode gud låt mig inte få svin jag har en utbildning att genomföra på 100 procent i minst tre veckor och får inte missa NÅGONTING för då får jag inte jobba. Kan man knarka sig frisk? För om det är vad som krävs..FRAM MÄT!
Här är jag aldrig sjuk. Har inte haft flunsa eller nåt trams på hur många år som helst typ. Men när prickar jag in sjukdom? När jag är ENSAM på Bali och har ett två dygns hemreseprojekt med flygplansbyte i Kina och övernattning i Malaysia och fan och hans moster.

Okej, det är nog lugnt.

Jag bakade en kaka åt S för att jag var en jävla PMS-bitch. Den största bitchen i mannaminne. Kvinnominne. jag hoppas att en kladdkaka fylld med kärlek och klet blidkade honom.

Nu ska jag göra min plikt.