Salif Keita

Det är när man sitter vid ett litet bord i mörkret mitt på Zanzibars norra strand, omgiven av värmeljus i lyktor och ljumma vindar som känns som sammet mot huden.
Ensam satt jag där och njöt. Insvept i sjalar. Lyssnade till bruset från Indiska Oceanen. Helt plötsligt kommer den här låten i högtalarna och trots värmen fick jag gåshud över hela kroppen och tårar i ögonen.
När min värld känns för liten för mig sluter jag ögonen, lyssnar på Salif Keita och minns känslan där på stranden.
Han hjälper mig att minnas att så många vackra, unika stunder finns kvar för mig här.